Tjej i tekniskt arbete...

33 år snart i teknikvärlden och vad har det gjort med livet?

Jag har aldrig haft problem med pengar sedan jag började arbeta. Det är skönt. Anorna saknade alltid pengar -en starkt begränsande faktor i  deras liv. Har alltid kunnat skaffa det jag helst vill till mina barn och ge resor till mina föräldrar, resa friskt, ha hund, bo bra och äta gott. Jag har alltid kunnat ge det jag helst vill ge, supporta alla biståndsorganisationer jag tyckt vara fina, haft ett liv fullt av glada överraskningar, vänner från hela världen och stillad nyfikenhet och möjligheter att få visa vad jag går för. 

Oändlig tur. Frihet! Godhet utan gudar.  

Men världens historia och nutid och framtid är full av olycka. Jag gör som de allra flesta mitt bästa för att minska denna.

Mina anor skulle nog ha varit stolta hela bunten. Men trots detta har jag alltid varit litet avundsjuk på forskare, författare, regissörer, konstnärer, musiker eller skådespelare som lyckosamt fått ägna sig åt verkliga och långvariga passioner. 

Det finns inte mycket mer jag kan säga om att vara tjej i tekniskt arbete? 

Tekniken? Kommer och går. Framtid blir snabbt historia. Det är resan som är den intressanta. Allt är intressant, bara man lärt sig lite grann om det och får bygga något på det man lärt sig. Något som någon blir glad för, som förbättrar något litet i världen.

Barbro Dahlbom-Hall tyckte att det var ovanligt med en tjej i tekniskt yrke som i så hög grad gillade att tjäna pengar. Mina ledarutvecklare hävdade att det var omöjligt. Lönen är inte motiverande, sa de.

Men friheten som man får genom att vara ekonomiskt oberoende! Att ha styrfart! Att få vara katt! Åh, lycka- där är du! Mina ofria anmödrar- jag bär er med mig!

Ett av mina tre barn är inne på min linje att arbeta sig till maximalt möjlig självständighet, ett satsar på ett passionerat intresse och ett på att arbeta med bistånd.

Vad gör du?